Om motion och lchf

Hej alla!

Jag har ju käkat LCHF till och från i tre-fyra år nu och jag tänkte berätta lite om vad jag lärt mig so far!

VIKT
Först och främst, jag brukar gå ned omkring fem kilo vatten när jag nystartar. Sedan brukar det vara stopp. Men går inte upp i vikt heller.

När jag började med lchf så hade jag förhoppningen att det skulle funka som ett mirakel och trolla bort all övervikt. Nu åt jag ju naturligt och rätt och då borde väl kroppen fixa till sig??? Eller hur?! Men nej.

Så efter ganska lång tid av letande efter förklaringar till vad som fick mig att vara så "annorlunda" om varför jag inte droppade som en sten i vikt så lärde jag mig en hel del om kost och hälsa på vägen. Jag tror inte det finns en föreläsning om ämnet på nätet jag inte läst. Grupper på facebook visade mig ganska snart att jag inte var ensam om att ha trubbel med detta heller.

Så - vad är det fråga om egentligen då? Well, det finns ju flera möjliga förklaringar, men så här har jag kommit fram till att det antagligen funkar med mig. Insulin. Insulin är ju det fettinlagrande hormonet som kommer av att man äter socker. Har man dock ätit väldigt mycket kolhydater och socker så försvinner kroppens finkänslighet att känna av insulin, och kroppen pumpar på med mer insulin för att kunna tillgodogöra sig kolhydraterna. (insulin behövs för att "öppna" cellerna för glukosen). I alla fall, i mitt fall så tror jag att min kropp är superduktig på att producera mycket insulin! Och den reagerar KRAFTIGT på minsta lilla. Det krävs inte ens att jag äter så mycket kolhydrater, det räcker med att jag ätit en rejäl måltid, jag tror det höjer mitt insulin också. Dessutom ska vi inte räkna ut alla tusen andra hormoner, stress som påverkar kortisol som också påverkar insulin osv osv. Det är helt enkelt inte så skumt att jag inte reagerar som alla andra på kosten, för alla är unika och har olika situationer i sina kroppar. För visa så smälter det ju lätt bort. De som har tur!

Insulin påverkar också hungerkänslorna. Så äter jag mycket mat, äter jag tills jag blir "Mätt" en känsla som är väldigt svår att känna av när man är mitt i insulinruset också. Så spär jag bara på insulinrushen och cirkeln fortsätter. MEN - efter ett tag när man nystartat så brukar kroppen lugna ned sig, det är svårt att hålla igång samma insulin nivåer på lchf och sakta så minskar hungern.

DÅ - gäller det att också minska ned måltiderna så jag inte äter mer än jag behöver. Det är väldigt lätt att tro att man behöver mer än man gör. Det ser ju lite fjuttigt ut på tallriken liksom. Även om man sedan är mätt och nöjd i timmar så kan man liksom inte tro att man ska bli det på den mängden.

TRÄNING
Okej! Träning då. Jag har ju både en ultimat latmask i mig, samt en tävlingsinriktad träningsförtjust person också. :)

Jag tränade och promenerade en hel del när jag gick ned i vikt med kaloribantning, men har inte gjort så medan jag käkat lchf på allvar ännu. Det är något jag försöker testa nu så. Alla saker skall man testa på vägen till målet. :)

Men där jag förra gången räknade kalorier och tänkte mig att jag skulle gå ned i vikt av träningen så är det inte så jag tänker nu. Vikten, alltså, visst kanske man kan tappa något kilo eller så om man tränar men först och främst är det en sak som gynnar viktnedgången, INSULINsänkande! Träning sänker insulinnivåerna i kroppen, och om man som jag har lätt att spruta till extra så kan det ju vara en GRYM idé att motarbeta det lite genom att röra på mig regelbundet! :)

Sedan har rörelse och motion lite andra bieffekter som jag gärna lyfter fram! Ett: Håller en motiverad. Det känns som om man faktiskt "gör" något för sig själv, för att nå målet. Det är inte bara att "äta" rätt som blir grejen. Att gå ut och göra något som handlar om att ta hand om sig själv och inte bara fokusera på maten är grymt! Två: ALLA andra tusen bra grejer som finns med att röra på sig! Man blir starkare och man orkar mer, hjärnan funkar bättre, lättare att koncentrera sig, smartare. Tre: Tid för dig själv att tänka och processa och fokusera framåt, varva ned och även en social grej!

BANTNING
Men när jag började promenera och träna så var jag inne i svältbantnings-metoden att räkna kalorier osv. Och visst, det funkar att gå ned i vikt så. MEN jag är levande bevis på att det inte håller i längden, kommer man ned en bit och så är det STOPP, och hur lite man än äter, och hur mycket man än tränar så går man UPP i vikt och till slut så orkar man inte längre leva så, man ger upp och man äter allt man förvägrat sig själv i något år, och ploff så har kroppen slurpat upp allt och vikten kommer tillbaka, smygande, men i mitt fall, inte så smygande, mer exploderande. Det funkar liksom inte att leva så. Det finns ingen gyllene plats där man kan äta som vanligt och vara normalviktig, inte för mig i alla fall. Så därför så söker jag efter en hållbar lösning. LCHF är i alla fall ett hopp om en sådan.

Tjo! //Hanna-Mirari

Nya tag igen!

Tjena!

Dödsfall i familjen har en negativ inverkan på motivationen. Jag förlorade en älskad familjemedlem i Oktober och då la jag detta projektet på hyllan lite. Det kändes inte så viktigt just då, helt enkelt. Men nu är det 2015, och Januari, nya tag helt enkelt. Målet är klart framför mig, motivationen tillbaka och fokuset satt på att kämpa.

För det är kämpa som gäller för min del. Är det inte det ena så är det det andra, måste slåss mot demonerna för att lyckas liksom. Har försökt komma igång med promenaderna igen, och jag kan stolt säga att jag har rört på mig nästan varannan dag sedan nyårsafton.

Med undantag för ett bio-besök har jag också återgått till min lchf diet, efter att jag gav upp lite och åt vad jag kände för där i oktober. Men jag är inte arg eller besviken eller speciellt missnöjd med att ha valt att lägga fokus på annat, att jag accepterat läget och gjort vad jag behövt för att klara det. Jag bestämde mig tidigt för att efter nyår tar jag tag i det igen. Och lät mig själv få semester från vikt-fokus. Väl behövd semester. Nu har jag fått ny energi och motivation igen.

Får se hur mycket jag bloggar dock, man vet aldrig, det blir lite som det blir antar jag. :)

Kram på er! // Hanna-Mirari