2012/08/04

Två hundar, en promenad och lite GO GIRL!

Yes brudar och även bröder ;-P. Nu är det dags för mig att säga nått om er. Ni fina som peppar mig, som stöttar och hejjar på mig. Alla ni som också kämpar och som slåss för att bli kvitt fläsket och leva ett härligt liv, istället för en segt och tråkigt liv i soffan. Inte för att det inte kan vara härligt i den där soffan ibland. Men omväxling är viktigt! Och alla ni underbara som följer mig och som skriver att Ni blir motiverade av mig... Ni fattar inte hur mycket Ni motiverar mig. Vi är som ett team vi som slåss. En fitness-fight som istället blev ett fitness-team! Och nu, damer och herrar, tjejer och killar, brudar och bröder.. Nu har vi fem månader kvar till jul! Jag skall ge järnet. Kämpa på trotts att det kommer bli jobbigare, jag skall lyckas. Det har jag bestämt! Tillsammans så kan vi alla förvåna oss själva över allt häftigt vi kan uppnå!

Idag blev det först en liten cykel tur, nervöst värre, för jag hade vågat svara på en annons om att passa/gå ut med hundar åt några som behöver hjälp med det på dagtid. Och det var dags att våga möte vovvarna. Jag är OTROLIGT stolt över att jag kom upp ur sängen... kom ut genom dörren... satte mig på cykeln... andades genom nerverna som grep tag om mig och tvingade mig själv att åka dit. När jag väl var på plats så darrade nerverna av igen och jag kunde möta två glada små hundar med någorlunda lugn inombords. Ett Enormt framsteg för mig. Jag är som en stressboll när jag skall göra något okänt och läskigt. Och att jag klarade detta gav självförtroende. Nu kommer jag förhoppningsvis få lov att testa att ha med några små hundar på promenaderna. Vi får se hur DET kommer gå!

Och för att komma igång med att promenera igen så satte jag av på en mil promenad. Det blev tillochmed en bra tid! Klarade mig på ca 9,35 min/km. Men jag får erkänna att jag joggade i uppförsbackarna. Men det är ju en del av planen. Jag vill så gärna fixa att jogga. Även om det känns väldigt svårt, både med krångelknä och att det är så mycket smärta man måste igenom, och även att få till andningen. Men jag kämpar på.

5 kommentarer:

  1. Bra jobbat! :-) Ja, visst är det skitjobbigt att kliva utanför den där komfortzonen, men de allra flesta gångerna går det bra! :-D

    SvaraRadera
  2. Vad duktig du är som vågade ta modet att göra något du var nervös för. Ibland kan saker vara läskiga och då kan man försöka intala sig att händelsen i sig inte är det läskiga, utan det är tankarna man skapar kring situationen som skapar den känslan. Ibland hjälper det :) Bra av dig att genomföra mötet trots nervositet! Duktigt var det också av dig att gå 1 mil - i superbra tempo dessutom! :)

    SvaraRadera
  3. Åh superbra jobbat! Och härligt att du har börjat orka jogga också, jag tycker du är så superduktig. Jag håller helt med dig, vi peppar varandra. Som alla fina ord du sa till mig i min blogg idag, det gör mig djupt rör och glad så jag vet vad du menar. SÅ KLART FIXAR VI DET HÄR!! Heja oss!!

    SvaraRadera
  4. Så roligt att höra att du tog steget fullt ut! Bra jobbat :)

    SvaraRadera