Vem vet varför, men sedan jag kom hem från landet så har det varit svårare att hålla motivationen uppe. Det är alltid svårt att sätta rutiner för min del, det är svårt att hålla rutiner också, men tappar jag dem måste jag börja om från början igen. Och det är svårt att börja om från början och förlåta att man inte är på topp längre, när allt var så bra för några veckor sedan. Samtidigt så skulle jag aldrig byta bort den där UNDERBARA veckan på landet med sol och promenader i skogen och med havet och allt. Den tiden jag är på landet så är jag så glad och lycklig, med sol och hav. Det är nog många med mig som just nu sitter och känner en slags sorg över att sommaren håller på att sakta dö bort.
Nu måste man vara beredd på en lång höst och vinter innan det äntligen kan bli vår igen och man kan börja längta på riktigt tills nästa år. Jag har redan så stora planer för nästa sommar. Jag SKALL åka till Gotland på medeltidsveckan, jag har redan tänkt ut klänningen jag skall sy åt mig själv, och min sambo vet också vad han skall ha för kläder. Och det är ju en positiv sak, att jag börjat känna en begynnande lust att sy igen. Det har jag ju inte velat göra på väldigt länge. Och det går hand i hand med en känsla av hopp inför att jag skall kunna "se ut som jag vill" i kläderna jag vill sy åt mig själv. Det är roligare att sy till sig själv om man kan känna sig nöjd med hur man ser ut i kläderna.
Jag har känt mig deppig och hängig hela dagen. Det är en sorg i mig över att sommaren börjar ta slut. Jag har också börjat känna mig mycket trött av att inte ha gått ned i vikt på ungefär två veckor. Det är ju lingonen som ställer till det så, men det är verkligen inget jag någonsin lär mig att stå ut med. Plus att jag inte lyckats få till träningen så som jag gjort innan. Jag tror att i grunden är den här känslan på grund av att jag tappat musten och motivationen lite, men jag kämpar på och äter rätt trotts allt. Men det är en fin balans att hålla sig på rätt väg och hålla en positiv attityd. Och Varje gång men nått ett mål som man kämpat för, så svajar man lite efteråt också, som om man inte riktigt kan tro att det har hänt. (jag har precis lyckats gå ned 30 kg totalt) och skall sätta ögonen på nya målet - minus 45 kg. Tvivlen börjar krypa in på att man klarar det. Att lyckas gå ned i vikt handlar om att "tro" att man kan göra det. Att bestämma sig för att göra det. Ta kontroll. Men jag tycker inte det blir lättare att övertyga sig själv - trotts att jag bevisat att jag kan göra det gång på gång - när man är mitt uppe i det så är det svårt att se hela bilden. Känslan är - jag är bara så bra på att gå ned i vikt som min senaste vecka av viktnedgång.
Kanske borde jag ändra min metod? Kanske borde jag fokusera på att äta bra och träna så mycket jag vill och känner är bra utan press på att gå ned i vikt alls, och inte väga mig mer än en gång i månaden? Jag vet inte, men tänk om jag ändrar nått och det går åt helvete och inte funkar? Nej det är virrigt i mitt huvud nu. Bäst är att hålla sig lugn och fortsätta som vanligt och lita på att jag gör rätt. Jag vet ju att jag gör rätt.
//Hanna-Mirari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar