2012/03/12

Jag drivs av solenergi!

Vintern är dyster, mörk och kall. Jag går in i den varje år, med ett leende, för jag minns bara det fina. Den vita snön och gnistrande iskristaller och snölyktor och mys. Och jämfört med höstens lerigare senare del är ju vintern upplyftande. Men ändå, varje år, så går jag som in i en vinterdvala. Jag vet inte hur det kommer sig, men det börjar i november och går först över när första vårsolen börjar lysa. Jag har ingen energi, ingen lust eller något.

Som förra hösten, från augusti till någon gång i november så ägnade jag mig åt långpromenader och Lchf:ande. Jag gjorde mitt yttersta för att nå mitt mål, eller i alla fall börja ta mig en bit på vägen. Men inget av det hjälpte på allvar. Eller så gav jag upp för tidigt. Jag vet inte. Men jag gav ändå upp. Vintern kom och energin försvann. Jag lyckades dock med två saker. Jag lyckades sluta röka. Och jag har inte rökt sedan i augusti förra året. Och jag lyckades dessutom vänja mig av vid socker i kaffet. Som varit en sån där onödig grej jag inte kunnat sluta med.

Jag har fortfarande kvar mitt mineralvattenberoende dock. Haha. Det får vara med det. Och jag äter verkligen inte vad man skulle kunna kalla nyttigt för tillfället. Jag vet inte om Lchf skulle fungera. Men jag har inte givit upp min önskan om ett nyttigare och smalare liv. Eller - egentligen - jag behöver inte för egen del leva så värst nyttigt. Det känns inte direkt nödvändigt. Jag är sugen på att leva på ett sätt där min kropp och min själ är i någon slags harmoni. Jag behöver inte vara smalast i världen för att vara lycklig. Jag tror inte jag skulle va så lycklig om jag aldrig fick slappna av och ta nått gott att äta ibland. I alla fall. Jag vill ägna mig åt promenader så ofta jag kan, för det känns sunt för mig.

Och just idag så lyste solen, 10 plusgrader eller mer här i stan idag. Och jag lyckades efter tredje dagen av önskan att komma ut i solen faktiskt ta mig ut i det vackra vädret. Och i solen så vaknade jag ur vinterdvalan. Idéer kom fram, önskan om att kämpa lite kom tillbaka. Som en solcellsdriven lampa så började jag lysa lite igen i solen. Jag kom leende hem från promenaden och började sedan städa hela lägenheten, och det var skoj. Det var inte alls jobbigt. Och nu sitter jag här och ler och känner att en del av all den där onödiga vinter ångesten städats bort med att damm jag vädrade ut. Vårstädning för själen!

Många kramar //Mandy - numera känd som Hanna-Mirari XD

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar